Merlotte

Why Tikar?

Sarina — Tue, 24 Jan 2012 16:04:08 +0000

Löptikar måste ju vara något av djävulens påfund, i alla fall för de som har två helt hopplösa hanhundar hemma. Mina två har fått löptikar på hjärnan. Ge går runt här och piper över allt som rör sig hemma. Testosteronet bara sprutar ut ur dom, de går till och med på varandra i brist på det kvinnliga könet. Igår dansade de med varandra, på bakbenen och kramades med framtassarna, samtidigt som de juckar i luften. De turades om att “rida” varandra och blev lika arga när den andra va på den ena.
Ute dammsuger de marken med nosen i hopp om att få i sig varenda liten löp-partikel som kan ha hamnat framför deras fötter. De irrar runt likt små hönor som blivit skrämda av räven och de gnäller mot grannhundarna (tikarna såklart)
Blixten som kommit upp i ålder tappar sin aptit, han vet inte hur han ska kunna hantera maten när det luktar så mycket annat gott överallt. Walle som e uppe i puberteten slaffsar i sig sitt käk och springer till dörren för lite action. GAH! Mama going crazy!

Och på tal om annat…..Jag rockar på jobbet. Får lovord av alla som möter min väg :P Det känns så himla skönt att vara bra på någonting. Och jag älskart, massor!

Min man! I love ya! DU är det finaste på denna jord och du gör mina dagar värda att leva!

“Underneath Your Clothes
There’s an endless story
There’s the man I chose
There’s my territory”

Spa

Sarina — Mon, 16 Jan 2012 20:07:45 +0000

Igår var jag iväg på spa tillsammans med kära mor i sätra brunn. Vi började med en liten fin lunch tillsammans. En förrättsbuffé, en varmrätt som bestod av en jättegod lax och sen en eftererättsbuffé. Det var så mumsigt! Mamma som inte tycker om lax fick lasagne istället och när de kom ut med hennes tallrik så tittade hon på den, tittade upp på mig med ögon som ett barn när de precis fått veta att de inte ska få nå lördagsgodis och säger: “Inge lingonsylt?” What??!! Vem äter lingonsylt på lasagne?! Det e som om man skulle ha ketchup på pannkaka. Med besvikelse i kroppen äter hon upp sin mat i alla fall och njuter av kaffe och kaka i sällksap med dotter.
Efter maten gick vi till spa avdelningen och fick oss en varsin Sätra brunns lyxkur á 85 min. Jag hade det underbart skönt med bodyscrub, kurbad och ansiktmassage. Mamma låg nog mest bara på helspänn och önskade att tiden kunde gå fortare. Hon har det inte så lätt för sig när det gäller att slappna av och krämerna de smörjde in henne med tyckte hon luktade illa. När vi låg vägg i vägg med varandra i kurbadet hörde jag hur hon hade vattengympa för sig själv där inne. Det skvalpade och stänkte där inne i hennes bad. Jag däremot hade hittat mitt paradis där jag låg, flytandes, i deras överlyxiga träbadkar med levande ljus, härlig musik och total avslappning. Efter en stund hör jag hur en tjej kommer in till mamma och så kommer konversationen:
Mamma: “hur länge ska jag ligga här?”
Spa teraupeuten: “bara en liten stund till”
M: ” ja för det börjar bli kallt här”
ST: “Men då fyller vi på med lite mer varmvatten”
M “ja va bra för jag hatar att bada egentligen”
ST: (lite oroad) “men då ska du ju inte behöva ligga här en minut till”
M: (Väldigt lättad) “Men va bra, då går jag upp nu!”
Man verkligen hör hur mamma inte njuter av att vara på spa. Och där ligger jag bredvid och har “the time of my life”. Vilken skillnad det kan vara på människor egentligen.
När vi kom därifrån hade mamma fått i sig massa information om vad sätra brunn var för någonting och hur det hade kommit till från start. Själva spaandet kunde hon nog varit utan. Så nu vet man ju det till nästa gång man ska köpa julklapp till henne. Nästa gång ska hon få en guidad tur runt nåt kul ställe från 1700 talet.

Golden Gate

Sarina — Thu, 12 Jan 2012 14:39:33 +0000

Ibland kan livet få såna överanskande vändningar både åt det positiva och det negativa hållet. Man kan gå med magont och nerverna på utsidan pågrund av hemska saker som hänt i ens liv. Dödsfall, fattigdom och sorg kan riva upp en massa sår i kroppen som man inte önskar att man hade.
Sen kan även glädjande besked komma. Nya liv, värme, en gnutta av lycka i form av pengar kärlek och tillgångar kan komma i ens väg. Dessa saker gör oftast livet värt att leva och man får hopp igen för att kanske orka med det som kan komma.
När man är förälder ändrar man perspektiv på vad som är viktigt i livet. När man är med om sorgebesked så ändras livet en gnutta till. Man ser inte tillgångar, i form av pengar och saker, som någonting viktigt. Man uppskattar kärleken mellan vänner och familj mer. Man lever på lyckan i ett barns gnistrande ögon. Man uppskattar de varma kramarna man får och man tar till sig snälla och välmenande ord på ett helt annat sätt.

Livet kan se så himla olika ut för alla. Det är inte alla som någonsin vaknar upp från sitt materiella liv. Det enda de lever för är saker, resor, pengar, kläder osv. Status står de varmast om hjärtat! Jag har oxå varit sån. Jag har ändrat mig. Jag blir glad av min sons tunga andetag på natten, jag blir varm av hans skratt som klingar så fint, jag blir tacksam av att min man städat köket och ger mig en lång kram när jag kommit hem från jobbet. Jag har ändrat mitt syn på livet och jag uppskattar min familj och de få, men speciella, vänner jag har.

Hoppet finns ju dock kvar i kroppen. Om ett ekonominskt oberoende liv. Där man utan sorg för krasande liv får njuta av allt man har i lugn och ro.
En bro av hopp, en liten lucka har öppnats och jag sträcker mig. Tror inte på för mycket, men hoppet finns där och om jag kommer över på andra sidan bron så kommer mitt liv vara fulländat och förändrat för resten av mitt och min familjs liv.

Sarina — Wed, 04 Jan 2012 13:07:49 +0000

Det verkar som att det inte bara var jag och min familj som inte gillade 2011 som år. Hittade denna bild som stämmer såååå bra in på det året som nyss har passerat oss, allt annat än lättvindigt.

Vi hade en underbar nyårsafton med massor av kärlek och värme. Första ggn som jag faktiskt grät på kvällen av alla känslor som ploppade upp.
Vi skickade iväg kinesiska lyktor med hälsningar på till de avlidna i våran närhet. Bilden nedan visar när mormors, morfars, anders, rebekahs och ginas lykta far iväg i luften.

Kvällen i övrigt var superbra. Vi sköt iväg raketer i vanlig ordning vid 12 slaget och filip tyckte att det va jättefint med raketerna. När fille och tony skulle sova fick jag och emma ett litet uppdrag. Hitta hund!
En grannhund hade lyckats smitit ut vid tolvslaget och av ren skräck för smällarna så försvann hon snabbt på sina långa ben. Vi letade i ca: 4 timmar och tillslut kom hon hem, hel men skärrad. Jag gick och la mig ungefär vid 5. Dagen efter hade jag träningsvärk kan jag säga.

Det va lite om min nyårsafton. Jag har välkomnat 2012 med glädje och hoppas att det håller i sig!

Lite minnen från nyår 2009

Sarina — Fri, 30 Dec 2011 16:05:46 +0000

Ett år som firades av med glädje, kärlek och värme. Ett år där Gina fortfarande delade vardagen med oss och då Filip skålade lyckligt med mjölk i champagneglaset. Ett år då alla på kvarteret samlades på “hörnet” och dundrade av alla sina raketer. Ett år då jag fortfarande var liiiite smal och hade långt blont hår. Ett år då min älskade Lollo delade festligheterna med oss. Ett år, ett nyår som firades in med galenskap från hela bohaget.

2011 har varit ett skitår. Även så 2010. Men detta år som nu ska komma SKA vara ett bra år. Det ska firas in med underbara grannar, fina ljuslyktor som ska segla mot skyn och god mat som delas med familj och vänner! Grannskapet kanske samlas upp på “hörnet” för raketavfyring. Vi ska i alla fall dit. 2012 ska bli ett bra år. Även om jorden ska gå under då, så ska detta bli ett år att minnas och glädjas utav. Kärlek från familj, vänner och alla underbara djur vi har runt om oss.

Till alla Er som jag inte kommer ringa på nyårsafton. Gott Nytt ÅR!!!!!! och SKÅÅÅÅÅÅÅÅL!

upp och hoppa

Sarina — Mon, 26 Dec 2011 18:22:56 +0000

Nu är julen över för detta år. Det har varit så lugnt och skönt här hemma. Filip har fått allt han önskat sig förutom batmanlego. Men det fanns ingenstans att hitta.
Nu har vi ätit julmat i flera dagar och vi har blivit bortbjudna på två julfirandet förutom det vi hade här hemma.
Jag fick fina presenter. Den bästa var ju såklart att se mitt barn bli så glad över allt han fick. Men annars så fick jag en spa dag tillsammans med mamma av min älskade man. Mamma blev jätteglad över detta. Det ska bli så kul att åka iväg med henne och bara lyxa en hel dag. We deserve it!!!

Och lyssna nu! Jag har börjat träna igen! Efter ett helt år borta från lokaler som innehåller träningsredskap bestämde jag mig igår för att faktiskt ta tag i detta igen. Alla jobbiga årsdagar är snart förbi och jag kan fan inte sitta på röven längre! Så iväg till gymet med min karl idag. Jag tog det mer lugnt medan min man nästan kvävde sig själv med en skivstång. Får se om den omtalade träningsvärken når mig eller om jag slipper den denna gång. I vilket fall så ska jag tillbaka dit inom kort. Min hälsa ska vara på topp snart, åtminstonde ska kroppen vara fit till beach 2012.

Nu ska jag göra rent hos fiskarna. Hundarnas bad får vänta tills imrogon. Hade tänkt ta det idag. Men en dag får de hålla sig. Tror i och för sig inte att någon av de två dör av besvikelse för det frånvarande badet. Baj baj

Julklapp på g!

Sarina — Tue, 13 Dec 2011 17:55:52 +0000

Idag har jag bestämt mig för vad jag ska ha i julklapp. Och min man har godkänt detta. Det ska bli så himla mysigt då det inte bara e jag som ska ha denna julklapp. Utan den kommer gå till en person som alltid finns där för oss och ALLTID ställer upp på oss och alla våra problem.

Nyfiken? Ja det e jag med!! i alla fall på att se hur denna person kommer reagera när h*n får den

Allt och ingenting

Sarina — Mon, 12 Dec 2011 07:38:59 +0000

Dagarna går och veckorna bara flyger fram. Tyckte nyss att det va måndag och nu e vi inne på en helt ny vecka och en ny måndag igen. Filip har snart gått sin första termin i skolan och det känns som att han varit där i högst ett par veckor.
I onsdags fyllde min älskling 6 år! Han fick superbra presenter från alla som kom och han va så lycklig över att få spendera sin alldeles egna dag med oss. Till kvällsmat fick han beställa mat själv. Det blev stuvade makaroner och köttbullar, en ritkig festmåltid för en 6 årig Filip.

I lördags hade vi barnkalas för prinsen. Star Wars tema var det. Filip fick bjuda 7 kompisar. Det vart high life här hemma och jag ångrade nästan att ha kalaset hemma. Men Fille va sååå nöjd över sitt kalas och att alla som han bjöd kom. Han fick jättefina presenter av kompisarna oxå. Massa lego som han bara tokälskar.

I flera veckor har vädret varit lite manodepressivt. Ena dagen e d superbra och soligt ute vilket då resulterar i (helst) storm, regn och snö dagen efter. Igår var en sån solig och fin dag så vi passade på att vara ute med hundarna på fotbollsplanen. Birgitta va oxå med tillsammans med Colin och alla hundarna sprang runt som tokiga i snön. Filip va påbyltad med kläder och även han sprang runt som en tok i snön. Jag har en sån fin familj och så underbara djur. Det finns inte mycket annat man behöver helt enkelt.

Nu ska jag försöka ta tag i denna dagen och denna veckan. För det krävs planering inför julen då tredje advent redan har varit. Mat måste handlas, presenter till filip och alla underbara små fickor som lillasyster har måste jag få tag på. Jag ska boka in en massage till mig och min kassa axel oxå. YEJ!

Chinese Crested

Sarina — Thu, 01 Dec 2011 07:50:20 +0000

Jag är ju lite av en djurälskare rakt in i själen. Har förmågan att samla på mig både det ena och det andra djuret och när jag ser nån liten stackare fara illa blir min kropp alldeles skakig och förbannad.
När jag var liten hittade jag exempelvis en kråka som hade skadat sin vinge, förmodligen en liten bebiskråka som försökt sig på sin första flygtur. Jag och ett par kompisar spenderade några timmar med att sitta med den stackaren och mata den med brödbitar. Den fann sig snabbt i att vi ville ta hand om den och den började visa tacksamhet, tyckte jag själv. Eftre ett tag behövde jag gå hem och äta en stund och under den tiden hann kråkungen dö. Mitt liv vändes upp och ner och gråten kom som floder. Min storasyster funderade högt över hur man kunde bli så lessen över en död kråka, men det var inte bara en död kråka för mig. För mig hade det hunnit bli en liten vän, en hjälplös liten vän som behövde just mig! Att känna sig behövd i unga dar är mer betydande än vad man tror.

Nu på äldre dar så har jag haft min beskärda del av djur. Några blev omplacerade, några är borttagna från detta liv då sjukdomar slog till över dom. Men kärleken för dom har ju inte avtagit en sekund. Jag kan fortfarande tänka tillbaka till våra borttagna vänner och gråta över att vi inte hann med mer tid än vad vi gjorde.
Jag har idag ca 25 djur här hemma. WHAT?! Största delen består av några fiskar i ett akvarium som står i tryggt förvar på Filles rum. Men de bästa jag har är ju såklart mina underbara katter Cilly och Beckis och mina små ruffs tuffsar till hundar Blixten och Walle (även såkallad Wall-E)
Katterna kan man ju hata ibland då det enda de gör är att jaaaaaama och jaaama och jama, stå ivägen för tv:n, håra ner här hemma och sprida mask i huset. Men de har sin charm. De tillför kärlek till min familj och de utger sig själva som leksaker till hundarna, vilket e super!
Hundarna i sin tur är ju sjukt underbara. De som har varit i närheten av rasen Chinese crested (kinesisk nakenhund) nångång vet hur fantastiska dessa hundar är. Tillgivna, kärleksfulla, lyhörda…ja listan kan bli väldigt lång. MEN! Ja det finns ett men. Kinesiska nakenhundar kommer ju inte bara i naket format, utan i vääääldigt hårigt format oxå. Då min man hatar de nakna kineserna så har han valt in två puffar (de håriga) i våran familj. Utan alla tankar på pälsvård så nekade han mig de nakna skönheterna. Så jag har ett heltidsjobb här hemma numera. En av hundarna har så lång och fin päls, men den tovar nåt så kopiöst. HELA TIDEN! Jag börjar bli galen! Ibland önskar jag bara att jag skulle kunna klippa av skiten på honom och börja om från början. Men skam den som ger sig!

Bilderna föreställer Blixten som liten och stor. Lite skillnad i både färg och längd på pälsen. Min prins börjar bli stor och mamma får mer och mer jobb för att behålla pälsen vacker.

Nu ska jag vidare med min dag!

Så kan det gå

Sarina — Tue, 29 Nov 2011 09:15:07 +0000

Min man har gått och blivit lite av en träningsnörd. Med risk för complete tystnad mellan oss två här hemma så valde jag att skriva om det
Han har blivit så nördig så han har till och med öppnat en Blogg där han berättar om hur hans träning och matvanor går till. Det är ju jätteroligt att min man har hittat ett intresse förutom datorn, för han hade börjat blekna på sig lite, eller snarare, dammat till sig. Han blev blekare och gråare för varje dag. Men efter att han valde att sluta röka och börja träna så har han förändrats som faaaaan. Musklerna har förstorats och underhudsfettet har lagrats upp. Förut såg han lite ut som ett senigt skelett med små muskler på. Numera skulle man ju till och med ta fel på honom och en riktig hunk! Min man har blivit en HUNK! Fast det har ju i och för sig jag alltid tyckt. Första ggn jag la mina ögon på honom så föll jag direkt och bestämde mig för att “honom ska jag leva mitt liv tillsammans med” (grå eller inte ) Och så blev det ju oxå såklart.

Så nu är det bara lilla jag kvar. Chansen e ju stor att, nu när min man har hunkat till sig, så kanske han inte tycker att jag faller inom ramarna som en perfekt hunk-flickvän. Jag tror att jag måste satsa på beach 2012 eller nåt sånt. Jag började i alla fall omvandlingen igår och började processen med att återgå till mitt “vanliga” blonda hår. Jag blev nedröstad här hemma då karlarna i huset verkar gilla blondiner. Magen, benen, rumpan och allt annat får vänta tills min lust för träning får reson att återkomma.

Men tills dess ska jag i alla fall ta en dusch/bad och bara vara jag. Det som jag kan bäst alltså