Nu är ledigheterna slut på riktigt. Det märks verkligen på alla sätt och vis. Varenda människa har börjat jobba igen (förutom jag) ungar börjar i skolan och min älskade son gick med glada steg till dagis för att möta sin första dag tillsammans med gamla och nya bekanta. Han fick sällskap av sin kusin saga som nu har flyttat till Filles avdelning. Hon är stolt över att inte gå på sitt dagis längre utan att hon får gå på storkusinen Filips dagis.
Igår var jag och karln iväg på lite shopping så fille kunde få en hel och fin väska med sig första dagen. Det blev en Bakugan väska i svart och blått, plus en fin fin skaljacka som prydde hans kropp alldeles perfekt. Min son var så glad i morse att han glömde bort att säga hejdå till oss när han störtade in för att leka med alla efterlängtade leksaker. Han kompenserade dóck detta med att vinka av oss i fönstret.
Nu är det bara ett år kvar tills min kille börjar skolan, eller förskolan i alla fall. Han är så stor och det känns så kontigt att inte ha en liten bebis i armarna längre. Det e väl bara att vänja sig! Han blir ju inte yngre direkt.
Den här sommaren har varit underbart bra för min, annars så blyga och inåtvända, lilla kille. Han har haft stora problem med att söka kontakt hos okända människor (spelar ingen roll om det e barn eller vuxna) Han har alltid ställt sig i “skäms-position” med huvudet ner och armarna runt mitt ben när nån utomstående har försökt prata med honom. I sin trygghet har han haft två kompisar som han har kunnat leka med, sin kusin Saga och våran grannunge “lill-filip” och detta har ju resulterat i ett ganska inrutat mönster som oftast sett så lika ut att man inte tror att dagarna går förbi överhuvudtaget.
Men denna sommar har Fille blommat ut och blivit en riktig kompismagnet. Det känns så sjukt skönt att veta att mitt barn inte är rädd för att skapa nya vänskaper och dessutom att han hittar fina vänner som tycker om honom och inte “skadar” honom som vissa förhållanden kan göra. Min son e väl kanske inte den snällaste på jorden och han är väldigt bortskämd som ensam barn. Men han lär sig sakta men säkert att vänner ska man ta vara på och dela med sig till. *stolt mamma*
Så den här sommaren är filip 5 killkompisar och kanske 2 tjejkompisar rikare. Det är som en Seger! En stor härlig och lyckofylld seger!
Jag hatar att inte sova! Inatt somnade jag klockan fyra efter otaliga försök att få i mig lite god natts sömn. Men icke! Jag blev galen rent utsagt. Kände mig som en äcklig tonåring som inte fattar bättre! Nu e jag trött!
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ TRÖTT!
Man märker att sommaren håller på att ta slut nu för det är kallare och mörkare på kvällskvisten. Myggen irriterar inte alls lika mycket längre och snuvan har kommit tillbaka för att hitta sin rätta plats i höstmörkret. Kläderna som man har haft på sin under sommaren känns aningen kyligare än vad de har gjort och fleecejackan har kommit fram igen för att värma min arma barm. Men vafan gör det? Absolut ingenting. Nu kan man äntligen sova igen utan att svettas ur sig 283 liter varje natt, man slipper alla förbannade myggbett som kliar hejvilt och ingen behöver titta på mig i bikini mitt på ljusa dagen längre och känna ångest över att de inte e lika snygga som jag *host*bull*host*shit*
En sak som jag längtar efter dock nu när hösten kommer är att man äntligen kan tända lite ljus inpå kvällen, man kan duka fram med lite te och goda mackor och pläden i soffan gör sig helt plötsligt väldigt rätt på sin plats eller runt kroppen igen. För det e en sak som är säker, i mitt hus gör sig ljus jävligt bra, det blir förbaskat mysigt när man tänder på alla fina lyktor som stått oanvända i nästan ett halvårs tid. (jag vet min sommar är extremt lång) Plus att jag fyller ju faktiskt år på hösten så saken blir ju inte sämre av den 
Nog snack om hösten….några dagar sommar till tack! Vi vaccinerade blirreblurre idag, han rockade och åt lite godis som han fick av veterinären som även tyckte att han skulle stanna kvar och bli deras maskot! Han e go mitt lilla pyre. Han blev även av med sin tejp från öronen och han har fin fina öron nu. Han har fått lite fna leksaker och lite godis och en ny kam. Nu saknas bara den där förbaskade trimmern sm kostar skjortan, och den skjortan har inte lilla jag än så länge! Tjo flöjt så länge
Jag är så glad över att vara hundägare igen. Min lilla blixten är en skönhet i sig, han ger glädje och framkallar många skratt, såsom en valp ska göra. Vid redan 10 veckors ålder går han ut och rastar sig själv på tomten och det har inte hänt en enda olycka inne än. Jag är både glad och förvånad över det då min bästaste Gina inte blev rumsren förrän hon var hela 2 år. Där tog det många många månader längre än vad det har gjort för blixten. Trots alla problem min lilla tjej har haft genom sitt liv så är det jätteskumt att se andra amstaffar vandra runt utan att jag kan ha min flicka bredvid mig. Jag saknar hennes små skrynkliga läppar och hennes underbara bullysmile. Konstigt nog så saknar jag hennes råstyrka och hennes små utfall mot hundar. Hennes ögon, hennes underbara mörkbruna ögon. <3 kan inget annat än att säga att hon var den bästa och kommer alltid finnas i mig!
Igår kom blixtens bror hem till svärföräldrarna. De kunde inte motstå blixtens skönhet och ville genast ha ett litet yrväder själva. Min lilla prins har lekt med sin bror i två dagar nu och det går jättebra. De är så otroliga med varandra och håller sig alltid i närheten av oss människor. Inga rymningsförsök än. 
Kikade runt lite på nätet oxå och hittade uppfödare jessicas sida, Där fanns det en liten bild på mamman och så fick jag adressen till pappans hemsida oxå, så för er som är intresserad att kika på varifrån min valp kommer ifrån så finns det lite pics här undertill. Mamman är förövrigt en powder puff precis som sin son, men pappan är en ståtlig mörk nakenfis. Blixten kommer nog förmodligen att bli ganska så mycket ljusare än vad har är nu, då syskon har ljusnat upp sig från föregående kullar.
