Merlotte

Why Tikar?

Sarina — Tue, 24 Jan 2012 16:04:08 +0000

Löptikar måste ju vara något av djävulens påfund, i alla fall för de som har två helt hopplösa hanhundar hemma. Mina två har fått löptikar på hjärnan. Ge går runt här och piper över allt som rör sig hemma. Testosteronet bara sprutar ut ur dom, de går till och med på varandra i brist på det kvinnliga könet. Igår dansade de med varandra, på bakbenen och kramades med framtassarna, samtidigt som de juckar i luften. De turades om att “rida” varandra och blev lika arga när den andra va på den ena.
Ute dammsuger de marken med nosen i hopp om att få i sig varenda liten löp-partikel som kan ha hamnat framför deras fötter. De irrar runt likt små hönor som blivit skrämda av räven och de gnäller mot grannhundarna (tikarna såklart)
Blixten som kommit upp i ålder tappar sin aptit, han vet inte hur han ska kunna hantera maten när det luktar så mycket annat gott överallt. Walle som e uppe i puberteten slaffsar i sig sitt käk och springer till dörren för lite action. GAH! Mama going crazy!

Och på tal om annat…..Jag rockar på jobbet. Får lovord av alla som möter min väg :P Det känns så himla skönt att vara bra på någonting. Och jag älskart, massor!

Min man! I love ya! DU är det finaste på denna jord och du gör mina dagar värda att leva!

“Underneath Your Clothes
There’s an endless story
There’s the man I chose
There’s my territory”

Spa

Sarina — Mon, 16 Jan 2012 20:07:45 +0000

Igår var jag iväg på spa tillsammans med kära mor i sätra brunn. Vi började med en liten fin lunch tillsammans. En förrättsbuffé, en varmrätt som bestod av en jättegod lax och sen en eftererättsbuffé. Det var så mumsigt! Mamma som inte tycker om lax fick lasagne istället och när de kom ut med hennes tallrik så tittade hon på den, tittade upp på mig med ögon som ett barn när de precis fått veta att de inte ska få nå lördagsgodis och säger: “Inge lingonsylt?” What??!! Vem äter lingonsylt på lasagne?! Det e som om man skulle ha ketchup på pannkaka. Med besvikelse i kroppen äter hon upp sin mat i alla fall och njuter av kaffe och kaka i sällksap med dotter.
Efter maten gick vi till spa avdelningen och fick oss en varsin Sätra brunns lyxkur á 85 min. Jag hade det underbart skönt med bodyscrub, kurbad och ansiktmassage. Mamma låg nog mest bara på helspänn och önskade att tiden kunde gå fortare. Hon har det inte så lätt för sig när det gäller att slappna av och krämerna de smörjde in henne med tyckte hon luktade illa. När vi låg vägg i vägg med varandra i kurbadet hörde jag hur hon hade vattengympa för sig själv där inne. Det skvalpade och stänkte där inne i hennes bad. Jag däremot hade hittat mitt paradis där jag låg, flytandes, i deras överlyxiga träbadkar med levande ljus, härlig musik och total avslappning. Efter en stund hör jag hur en tjej kommer in till mamma och så kommer konversationen:
Mamma: “hur länge ska jag ligga här?”
Spa teraupeuten: “bara en liten stund till”
M: ” ja för det börjar bli kallt här”
ST: “Men då fyller vi på med lite mer varmvatten”
M “ja va bra för jag hatar att bada egentligen”
ST: (lite oroad) “men då ska du ju inte behöva ligga här en minut till”
M: (Väldigt lättad) “Men va bra, då går jag upp nu!”
Man verkligen hör hur mamma inte njuter av att vara på spa. Och där ligger jag bredvid och har “the time of my life”. Vilken skillnad det kan vara på människor egentligen.
När vi kom därifrån hade mamma fått i sig massa information om vad sätra brunn var för någonting och hur det hade kommit till från start. Själva spaandet kunde hon nog varit utan. Så nu vet man ju det till nästa gång man ska köpa julklapp till henne. Nästa gång ska hon få en guidad tur runt nåt kul ställe från 1700 talet.

Golden Gate

Sarina — Thu, 12 Jan 2012 14:39:33 +0000

Ibland kan livet få såna överanskande vändningar både åt det positiva och det negativa hållet. Man kan gå med magont och nerverna på utsidan pågrund av hemska saker som hänt i ens liv. Dödsfall, fattigdom och sorg kan riva upp en massa sår i kroppen som man inte önskar att man hade.
Sen kan även glädjande besked komma. Nya liv, värme, en gnutta av lycka i form av pengar kärlek och tillgångar kan komma i ens väg. Dessa saker gör oftast livet värt att leva och man får hopp igen för att kanske orka med det som kan komma.
När man är förälder ändrar man perspektiv på vad som är viktigt i livet. När man är med om sorgebesked så ändras livet en gnutta till. Man ser inte tillgångar, i form av pengar och saker, som någonting viktigt. Man uppskattar kärleken mellan vänner och familj mer. Man lever på lyckan i ett barns gnistrande ögon. Man uppskattar de varma kramarna man får och man tar till sig snälla och välmenande ord på ett helt annat sätt.

Livet kan se så himla olika ut för alla. Det är inte alla som någonsin vaknar upp från sitt materiella liv. Det enda de lever för är saker, resor, pengar, kläder osv. Status står de varmast om hjärtat! Jag har oxå varit sån. Jag har ändrat mig. Jag blir glad av min sons tunga andetag på natten, jag blir varm av hans skratt som klingar så fint, jag blir tacksam av att min man städat köket och ger mig en lång kram när jag kommit hem från jobbet. Jag har ändrat mitt syn på livet och jag uppskattar min familj och de få, men speciella, vänner jag har.

Hoppet finns ju dock kvar i kroppen. Om ett ekonominskt oberoende liv. Där man utan sorg för krasande liv får njuta av allt man har i lugn och ro.
En bro av hopp, en liten lucka har öppnats och jag sträcker mig. Tror inte på för mycket, men hoppet finns där och om jag kommer över på andra sidan bron så kommer mitt liv vara fulländat och förändrat för resten av mitt och min familjs liv.

Sarina — Wed, 04 Jan 2012 13:07:49 +0000

Det verkar som att det inte bara var jag och min familj som inte gillade 2011 som år. Hittade denna bild som stämmer såååå bra in på det året som nyss har passerat oss, allt annat än lättvindigt.

Vi hade en underbar nyårsafton med massor av kärlek och värme. Första ggn som jag faktiskt grät på kvällen av alla känslor som ploppade upp.
Vi skickade iväg kinesiska lyktor med hälsningar på till de avlidna i våran närhet. Bilden nedan visar när mormors, morfars, anders, rebekahs och ginas lykta far iväg i luften.

Kvällen i övrigt var superbra. Vi sköt iväg raketer i vanlig ordning vid 12 slaget och filip tyckte att det va jättefint med raketerna. När fille och tony skulle sova fick jag och emma ett litet uppdrag. Hitta hund!
En grannhund hade lyckats smitit ut vid tolvslaget och av ren skräck för smällarna så försvann hon snabbt på sina långa ben. Vi letade i ca: 4 timmar och tillslut kom hon hem, hel men skärrad. Jag gick och la mig ungefär vid 5. Dagen efter hade jag träningsvärk kan jag säga.

Det va lite om min nyårsafton. Jag har välkomnat 2012 med glädje och hoppas att det håller i sig!

Lite minnen från nyår 2009

Sarina — Fri, 30 Dec 2011 16:05:46 +0000

Ett år som firades av med glädje, kärlek och värme. Ett år där Gina fortfarande delade vardagen med oss och då Filip skålade lyckligt med mjölk i champagneglaset. Ett år då alla på kvarteret samlades på “hörnet” och dundrade av alla sina raketer. Ett år då jag fortfarande var liiiite smal och hade långt blont hår. Ett år då min älskade Lollo delade festligheterna med oss. Ett år, ett nyår som firades in med galenskap från hela bohaget.

2011 har varit ett skitår. Även så 2010. Men detta år som nu ska komma SKA vara ett bra år. Det ska firas in med underbara grannar, fina ljuslyktor som ska segla mot skyn och god mat som delas med familj och vänner! Grannskapet kanske samlas upp på “hörnet” för raketavfyring. Vi ska i alla fall dit. 2012 ska bli ett bra år. Även om jorden ska gå under då, så ska detta bli ett år att minnas och glädjas utav. Kärlek från familj, vänner och alla underbara djur vi har runt om oss.

Till alla Er som jag inte kommer ringa på nyårsafton. Gott Nytt ÅR!!!!!! och SKÅÅÅÅÅÅÅÅL!